Joseeephine

Ibland får jag en känsla av ensamhet. Inte p g a att jag inte har människor omkring mig utåt sett, utan det är mer en känsla av ensamhet inuti mig. Hur nära man än står en annan människa så kan man aldrig vara säker på något annat än att man aldrig kommer kunna känna personen till 100 % (undantag tankeläsare). Det finns bara en person som man alltid kan lite på genom hela livet och det är sig själv och om man blundar för detta så ljuger man även för sig själv. Jag tror inte världen skulle bli bättre om alla var ärliga hela tiden men enligt mig finns det två olika anledningar till att man inte är ärlig den ena är att man inte vill såra en annan människa och den andra är att man vill rädda sitt egna skinn för att man tror att det blir en enklare väg. Barn som ännu inte påverkats av samhället är alltid ärliga men sedan uppfostras man och lär sig att ärlighet inte alltid är det bäst eftersom det kan såra andra människor. När man blir äldre lär man sig också att man genom att ljuga kan man bespara sig själv mycket lidande ( i alla fall i det korta loppet) och där igenom ljuger man för att rädda sig själv. Osäkerheten på vad människor säger när jag inte hör gör att jag känner mig ensam, att inte veta vad folk tycker, tänker eller har för avsikt med sina handlingar. Nästan hela jordens befolkning (med få undantag) är inte 100 % ärliga och detta är någonting som vi kommer få erfara under hela vårt liv.  Det finns bra människor som använder sig av  s k vita lögner och det finns andra människor som i första hand tänker på att rädda sitt eget skinn. Det gäller att försöka välja de man har nära väl annars är risken stor att man får lida för det.

Det finns alltid en person som kommer stå en närmast och den personen som jag har närmast just nu är ett väldigt osäkert kort, oddsen för att våra vägar kommer att gå åt samma håll livet ut är inte speciellt stora även om jag hoppas det. Jag vill inte vara beroende av någon för att tanken på att förlora personen tar kål på mig. När jag tänker på oss känns det som en självklarhet, jag kan inte föreställa mig något annat än "vi" och vad händer då om "vi" skulle försvinna. Hur ensam skulle jag inte känna mig då? Det är lite som aktier jag vet att jag kan förlora väldigt mycket men jag kan även vinna väldigt mycket. Jag spelar med mitt hjärta som insats och riskerna är stora och desto längre tid det går desto större blir fallet. Det är bara håll tummarna för den som har gett sig in i leken får leken tåla.